Äntligen en veckas vila. Kan man ju tro! Min dotter är ledig från skolan hela veckan. Detta innebär att jag är ledig från hämtning och lämning. Kan man ju tro. Det visade sig att hela lovet är späckat med diverse aktiviteter som ingalunda är på gångavstånd för en åttaåring. Kul för henne. Är hon glad blir jag glad så…

Jag har ätit upp första omgången viktminskningspiller (liposinol) utan positiva resultat. Övervikten är konstant. Prövotiden är antagligen för kort för att kunna dra några slutsatser, men jag hade nog hoppats på ett tydligare resultat. Liposinol är ett fettreducerande preparat som fungerar(?) genom att det suger upp en del av fettet i födan som då hamnar i avföringen istället för runt midjan. Nästa test får bli fettförbrännande och kolhydratblockerande medel. Motion? Nej tack!

Jag måste nog även ändra mina mat(o)vanor. Jag äter en till två gånger per dag. Första maten intar jag strax före Bolibompa tillsammans med resten av familjen. Efter det blir det eventuellt en tur i kylskåpet någon gång mellan två och 5 på natten. Inte optimalt! Inte bra alls. Under förmiddagarna intar jag endast kaffe, snus och mediciner. Inte heller bra.

Mitt psyke känns för tillfället ganska stabilt. Ångesten är under kontroll. Sömnen infinner sig tack vare piller varje natt. Önskar att jag kunde dämpa håglösheten också. Önskar att jag åter kunde få ett sug efter att få saker gjorda. Jag är trött på att skjuta allt framför mig. Trött, men inte tillräckligt trött för en förändring. Eller för trött för att ändra. Så trött…

Jag tackar för den feedback jag fått på min blogg. Det värmer. Tack!